Henrik Wedberg

Jag var inte så intresserad av skolan i högstadiet utan jag lät tiden bara glida förbi när jag var på lektionerna. Då tänkte jag att klassen var indelad i tre olika nivåer. Den högsta nivån var för de smarta, den andra nivån var för dem som pluggade på de ämnena som de tyckte var roliga. Nivå tre var för dem som hatade skolan. Jag skulle själv placera mig mellan nivå två och tre i högstadiet. Jag såg mig själv mera som en idrottsmänniska än en någon som pluggar. Det var idrotten jag var bra på och så skulle det vara. Jag hade ingen chans att komma upp till nivå ett. För jag skulle inte klara av att plugga så mycket, det var rent sagt omöjligt för mig att nå dit. Så trodde jag att det var, alla hade sin plats i skolan och det gick inte att ändra på.

Mina föräldrar delade inte min åsikt och de köpte boken MVG i allt till mig. När jag såg boken skrattade jag inombords, skulle den här boken hjälpa mig att fuska på proven? Men mina föräldrar bad mig att läsa den ändå. Trots mina farhågor läste jag boken. Den boken blev en tankeställare för mig. Jag började tänka om, det kanske inte var omöjligt för mig, fast jag är idrottsmänniskan. Jag testade bokens idé på ett ämne som jag skulle ha sista terminen i slutet av nian. Ämnet var kemi. Det var en ny lärare som inte visste något om min klass. Tro det eller ej, men jag gick ut med ett MVG i Kemi.

Det var nu det började, jag hade fixat MVG i ett pluggämne. Då kände jag att allting var möjligt. Jag fick ändra min inställning till skolan. För jag insåg nu att vem som helst kan höja sig. Det spelar ingen roll vem man är, vad man har för bakgrund. Alla kan höja sina betyg!

Det gäller bara att hitta motivationen, att vilja kämpa, att inte ge upp när det är som jobbigast. Det gäller att planera och prioritera alla skoluppgifter man får. Inte se svårigheterna utan möjligheterna.

Många tänker att det är jobbigt att plugga och man lägger gärna sina läxor åt sidan och tänker att ”jag gör dem sedan”. Sedan börjar man göra något som är roligare t ex spela dator eller att vara med kompisar. Men är det värt det? Eller är det bättre att ändra sitt tankesätt. Vad är det som gynnar en i längden?

Skulle man t ex få en matteläxa där man ska lösa 230 mattetal på en vecka, bara tanken gör en trött. Men skulle man dela upp 230 mattetal på antal dagar som är 7 i det här fallet. Då skulle man få 30 mattetal om dagen, plötsligt känns det inte lika jobbigt.

”Kämpar man för det omöjliga når man i alla fall det möjliga” 
Ur boken Hemligheten med att få högsta betyg i skolan av Raman Mehrzad.

Läs om fler elever på skolan